om du ville verka cool skulle du aldrig ha sagt det där

Nu slänger jag officiellt ut några bilder från igår på internet. hoppas ni brukar dom väl.

Medan jag väntade på att klockan skulle bli tillräckligt mycke för att vi skulle kunna åka till busstationen så låg jag i gräset och småpeppade inför håkan för mig själv genom att kolla på himlen och alla mjuka moln.


På bussen lekte ellen att hon va en ko. Eller rättare sagt, jag lekte att hon va en ko och hon "va en ko".

Jag har som ingen bild som representerar tiden från det att vi kom fram till pdol-tillställningen tills att vi vallfärdade till stora scenen men under den här tiden så åt vi mest, tävlade med apberget (?), oroade oss för att vi skulle missa håkan eftersom ingen hade ett program, såg mange schmidt ett tag, oroade oss ännu mer och åkte karuseller. Och ja det var typ det.



Bild 1: en bild på scenen där håkan snart skulle spela
Bild 2: en bild på scenen där håkan snart skulle spela med två glada och förväntansfulla ungar framför
Välj själv vilken du tycker är finast, och rösta gärna i kommentarsfältet! (i smyg tillägger jag: damn vad håkke är fräsch på den där bilden där bak, med smygmusch och allt)


HÅkan Hellström drog igång med dunder och brak och jag med min vevande arm försökte ta lite bilder på honom i neonljuset. Men ack att jag bara har min mobilkamera och att han ska röra sig så ruggit fort för alla bilder blir så suddiga då. Sen så måste jag bara säga att vid det här laget, när jag som började ta kort på han, så hade jag och Ellen trots alla svettiga, skrikande och dansande fans kämpat oss fram genom havet fram till den enda rätta platsen. Längst fram med de kalla stålstängslet mot magen och fulla människor i ryggen (fulla av antingen kärlek till Håkan eller av alkoholhaltiga drycker) för att få en chans att andas luft som innehåller något som helst syre och kanske först och främst för att komma så nära the man 4 the nite som möjligt.


Hans födelsemärke på kinden va en av anledningarna till varför jag blev som lite kär i han igårkväll. Synd att det inte syns på den här bilden...


En bild på en crazy publik


En bild på en crazy publik och en håkan-betagen ellen (som ni ser så är det här när vi fortfarande kämpar oss genom folkhavet mot LängstFram)


När han gick ner på knä ibland och körde hade såna här känslomoments och det nästan lät som han skulle börja gråta då trodde jag nästan inte att jag hade sett något finare. något annat fint är den stjälk som jag liksom lyckades grabba tag i när han slängde ut några enstaka rosor i publiken. Nån dum tjej bredvid med slet av rosen fast jag hade tagit den först... aja, att gå runt med en håkan-stjälk är ju bättre än att gå runt tomhänt


Efter uppträdandet vi längtat efter var slut så var vi inte bara genomsvettiga och överlyckliga utan också väldigt törstiga. Så vi köpte dricka. Sen gick vi runt och bland annat tog kort på dom som hoppade bungyjump som ni kan se. Vi dansade som galna i skumtältet (där förövrigt Adam Tensta överaskade oss genom att köra My cool live helt plötsligt och där en snubbe på scenen ville att jag och Ellen skulle komma upp och dansa, men låten var just på upphällningen så det blev inget av de...) skrattade och tappade bort varann.




Efter, som ni kan se, så fick jag och Amanda för oss att ta kort på våra nästintill identiska och skumindränkta skor med samma storlek och allt (haha och båda har köpt dom i en storlek för små, varför? pain pain pain...). Är jag förvånad att mina är mörkare till färgen? ne inte så mycket. Efter fler bilder än två så fick mina skor iaf sprutt och hoppsade iväg till min Håkan-påse som jag köpte, som ni åter igen kan se.

Efter det fick vi stjuts hem av Ellens snälla pappa. jag landade här i hemmet kanske vid 02.50 men var alldeles för uppspelt för att sova vid den tiden. sömnen fick vänta till morgonen.
 Men oj, det här är typ det längsta blogginlägg jag har gjort, som har tagit en jedrigt lång tid att göra. Känner att det är dags att äntligen logga ut från blogg.sen och istället hänga med dom två S:en, susa och sandy. Som samanfattningsvis kan jag iaf säga att PDOL var mycket bättre än förväntat, håkan var helt ünderbar och damn vad lycklig jag var när jag kom hem. Jag tror föressten också att jag gjorde både mig själv och alla andra en tjänst när jag som alltid var fylld med 0% alkohol (jag är galen nog as u know). Jag är ju som nu också sådär småkär i Håkan som egentligen alla damer borde vara någon gång under sin ungdoms tid! Å lordi, ni som orkat läsa allt jag skrivit, ni ska ha en applåd för allt jag egentligen gör är ju att bara svamla.

(en liten parentes här nere nu bara, om ni vill lyssna på vad jag lyssnar på nu, "fixa" hem the kooks album konk, fast inte vanliga konk här inte, utan Special Limited Edition ska det vara för den där cd2 med låtarna som jag letat efter i halva sommarlovet typ)